--FroBec--

En liten flicka i världen ensam står,
hennes hjärta är fullt av blödande sår.
Ångesten i bröstet tynger henne hårt,
hon vill vara lycklig, varför är det så svårt?
Hennes kinder är våta av salta tårar,
hon vet hur mycket hårda ord o blickar sårar.
Hon var en gång ett barn som ofta log,
nu är det många år sedan hennes leende dog.
Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,
Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.
Hon undrar om livet blott är ett spel,
varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?
Om det bara fanns någon som henne förstod!
Hon vill låta sig slukas av eldens heta lågor,
ja vad som helst för att ta död på sina plågor.
Livet är ingen lättsam lek,
det är blott fyllt av ångest o svek.

____________________________________________________________
Varför ska allt vara sååååå jävla jobbigt?
Inget kan gå rätt, va på MIN sida, Va BARA för mig....

När e de min tur att vara lycklig???
Orkar inte hålla denna bomb innom mig snart.....

Ja borde vara världens gladaste men så är det inte ;-(


_______________________________________________________________

Vad gör jag egentligen med mitt liv?

denna värdefulla gåva som jag en gång gavs.

Har jag glömt bort vikten av mitt liv? Ja, ibland är det nog så.

Jag är så rädd, så rädd att glömma vad livet egentligen är.

Varje dag är en gåva. det är en present som man unnas dag efter dag.

Jag sitter här i världen, jag har en fri vilja och en frisk kropp.

Men varför kan jag då inte bar vara lycklig?

Ja, allting skall vara så komplicerat.

För en gångs skull tycker jag att jag borde vara oändligt tacksam över mitt liv.

 Men det jag tycker är mest fantastiskt är... Kärleken.

När vi sitter tätt tillsammans och jag känner din kind mot min, min kropp mot din. Då älskar jag livet.